om mitt första pass på länge

Oftast är jag ganska självsäker, men idag så började jag faktiskt tvivla på min fysik. Jag har egentligen inte gjort någonting annat än barnvagnspromenader sedan maj. Och en månad före det gjorde jag inte heller så mycket.

Men så ikväll var det då dags att börja på med jumppakursen (den ena blev inhiberad, därför bara en kurs) igen. Igår gjorde jag programmet och testade lite rörelser och idag var jag väldigt “limin”. Därför fasade jag lite inför kvällens jumppapass. Jag trodde verkligen inte att jag skulle orka igenom hela timmen med det programmet som jag hade gjort.

Men när jag väl hade gruppen framför mig så var det ju en helt annan sak än några rörelser hemma i vardagsrummet. Jag orkade hur bra som helst, trots att svetten rann och det sög i armar och ben. Men jag kom mig igenom passet :)
(hur det känns i morgon är ju sedan en annan sak…)

Dessutom kände jag mig så upprymd efteråt så det kändes som om jag hade kunnat springa minst 10 km :) Så om villaavslutningsdoppet var det skönaste jag gjort på länge så var nog detta nästa lika skönt!!

Heja mej!

/ viffslan