Så var man halvvägs till 50 :)
Men det känns faktiskt bra, har inte ännu någon ålderskris.
Jag tänkte dela med mig av lite tankar om hur jag minns att jag tänkte på 25 år när jag var yngre. Då kändes 25 som väldigt vuxet och jag har alltid sagt att jag vill vara gift och ha fått mitt första barn innan 25 år.
Att nu tänkta tillbaka på detta och inse att jag faktiskt är gift och har barn när jag nu idag fyller 25 känns ju helt fantastiskt! Att jag kunde ha sån tur och hitta mitt livs kärlek så pass tidigt i livet att jag både hann gifta mig och få första barnet innan 25.
När jag som ung tänkte på 25 så var det ju en sån där magisk siffra som på nåt sätt betydde att man var vuxen. Och visst känner jag mig vuxen, men absolut inte gammal. 25 är ju hur ungt som helst, trots att jag på samma gång känner mig väldigt vuxen inom vissa områden. Och nog känns det skönt att inte vara 15 längre ;)
Nej, jag är riktigt nöjd med 25. Och nöjd med min 25:e födelsedag. Endast en tjurig förkylning som sätter käppar i hjulen för en perfekt födelsedag. Fina presenter, tårta och god middag grillad av maken!
Nu ska vi bara hoppas att Casper somnar snart (vilket jag tror att han gör efter sin första dag vis “moffadagisâ€) sÃ¥ att vi fÃ¥r lite tumistid ännu ikväll…
kramar
/ viffslan