om en vit jul, på flera sätt

“Ge barnen en vit jul”, läser man ofta så här i juletider. Jag satt och tänkte på detta häromdan och att jag borde skriva ett blogginlägg om det. Så läser jag samma dag (i torsdags) Eva Wenelius’ kolumn “Straight Edge” i ÖT och inser att där har jag mitt bloggstoff.

Hennes kolumn är så fruktansvärt bra och sätter ord på så många av mina tankar. För mig som är nykterist (och stolt sådan!) är det ju självklart att det blir en vit jul för mitt barn, men för alla är det ju faktiskt inte så.

“Att dricka är regel, att inte dricka är undantag”, skriver Eva i kolumnen. Det här är så sant. Jag har många gånger fått frågan “varför dricker du inte?”. Vad svarar man på det, hur personlig ska man bli och hur mycket ska man predika. Det beror ju förstås på vem som frågar, men vore det inte egentligen mera väsentligt att ställa motfrågan “varför dricker du?”.

Den frågan har jag frågat mig själv många gånger, varför dricker folk. Ända sedan min egen högstadietid, när alkoholen uppenbarade sig bland min skolkamrater, har jag frågat mig vad som gör att människor känner att de måste dricka. Jag kunde inte på något sätt förstå hur någon kunde tycka att det var tufft att inte minnas vad man gjorde kvällen innan. Det ter sig för mig som något av det hemskaste man skulle kunna råka ut för. (Nu vet jag ju förstås inte hur mycket sanning det fanns i alla helghistorier som berättades i högstadiekorridorerna, men oberoende om de var sanning eller ej så var det för mig helt obegripligt!).

Eva skriver vidare i sin kolumn: “Det är säkert många som protesterar mot mina dogmer och tycker att jag står där med pekpinnen och försöker locka fram det dåliga samvetet. Precis så är det.”

Jag skrattade gott åt detta ärliga konstaterande. Precis så är det. För är det någon gång man ska försöka locka fram det där dåliga samvetet så är det väl när människors handlingar kan göra andra illa.

Trots att jag själv är nykterist så är jag ingen fanatiker som tycker att alkohol borde förbjudas, men jag ifrågasätter, precis som Eva, hur samhället ser på alkoholbruk, och hur accepterat det faktiskt är att dricka sig full.
– Jag beundrar personer som kan dricka med mÃ¥tta. Personer som tar en, observera EN (eller möjligtvis tvÃ¥) bastuöl för att det är gott och för att de njuter av bastun.
РJag beundrar personer som tar ett eller tv̴ glas vin till maten, helt enkelt f̦r att de tycker att det smakar bra.
– Jag beundrar, nej, fel ord…jag respekterar personer som kan vistas pÃ¥ en fest, dricka mer eller mindre alkohol, men som vet när det är dags att sluta dricka.
– Men mest av allt beundrar jag personer som vÃ¥gar stÃ¥ emot trycket, som vÃ¥gar vägra alkohol och som vÃ¥gar ha roligt utan att vara pÃ¥verkad!

Varför dricker inte jag då (undrar ni säkert). Då var det ju det där om hur personlig man vill vara. Men eftersom jag varit relativt personlig här på bloggen den senaste tiden (utan att helt veta vem som läser…) så kan jag säga så här:

Jag har sett flera av alkoholens baksidor. Och när man tillräckligt många gånger sett vad alkohol kan göra med människor så blir det till sist en principsak att själv aldrig utsätta sig själv, eller någon annan, för den smärta som alkohol kan orsaka.

Så precis som Eva vill jag uppmana alla att tänka igenom sitt alkoholbruk. Om man ska dricka, drick med måtta! Och tänk på alla andra runt omkring!

Så låt oss nu alla njuta av en vit jul, på flera sätt ;)

/ viffslan

p.s. sen luktar ju alkohol så ofantligt illa. och jag kan inte tänka mig att det smakar bättre än det luktar. så är ju min enda egentliga referens också nattvardsvinet, men kom nu sen inte och påstå att det är gott…eller…