om mina hemliga idéer

Ni som följt mig här på bloggen vet ju att jag försöker hitta en mening med sånt som sker. Så också med mitt eget missfall. Men just det har varit en svår nöt att knäcka. För varför sker sånt.

Jag skrev för en tid sedan att jag trodde mig ha hittat min mening i det hela. Då kände jag att min mening var att försöka bryta tabuet kring missfall och längtan efter barn. Och så känner jag fortfarande.

Jag har fått frågan vad jag riktigt har för hemliga planer och tänkte nu avslöja i alla fall lite här i bloggen.

Min första tanke var att jag skulle vilja ordna något slags seminarium eller träffar för sådana som råkat ut för missfall och behöver gruppstöd. Så långt tanken. Hur man sen gör det praktiskt är ju ett projekt för sig. Nu har jag ju så sådan tur att jag jobbar hos Folkhälsan och där finns en bred kunskap som man kan ta del av. Jag hittade en person där som jag la fram min idé till och hon tyckte att det lät helt bra. Men det som jag fortfarande har problem med är hur man skulle göra det praktiskt. Frågor jag ställer mig är dessa:

– Vad vill folk ha?
– Vilket behov av stöd har de som rÃ¥kat ut för missfall?
– Är ett seminarium för stort?
– Vad skulle ett seminarium innehÃ¥lla?
– Skulle man istället satsa pÃ¥ samtalsgrupper?

Detta anser jag vara frågor som jag inte kan svara på själv. Det jag skulle vilja ha är därför eran hjälp. Ni som råkat ut för missfall, vad känner ni att ni skulle behöva (eller hade behövt, om det var länge sedan ni hade ert missfall)?

Ni får jättegärna kommentera här på bloggen, ta kontakt på facebook eller mejla mig (victoria.lassandin[at]gmail.com). Alla tankar kring detta mottages tacksamt, inte bara kring de frågor jag ställt, utan om allt. Vad känner ni skulle vara viktigt att erbjuda alla oss som drabbats av missfall?!

Jag är fast besluten att få något till stånd, men vad är ännu oklart.

Min andra lilla hemliga idé har jag nu börjat på med. Jag säger inte att det ska bli en bok, men skriver det gör jag :)

God Natt på er!

/ viffslan

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på om mina hemliga idéer

  1. Anne skriver:

    Små samtalsgrupper, gärna under ledning av någon kompetent psykolog eller terapeut som kan både hjälpa till att diskutera på ett konstruktivt sätt och fånga upp ifall det är någon som behöver ytterligare hjälp (samtalsstöd, medicinering t.ex.). Att prata med andra i samma situation är alltid en tröst.

Kommentarer är stängda.