Igår åkte vi iväg till Purmo för att njuta av årets Purmorevy. Och en njutning var det! Välgjord och mycket underhållande, precis som ifjol.
Men det som blev kvar i mitt huvud var inte så mycket själva revyn, utan istället den mängd folk som på ett eller annat sätt medverkat i årets revysatsning. Skådespelarna förstås, men sedan alla runt omkring; serverare, scenbyggare, ljud, ljus, parkeringsvakter och många fler. Listan var hur lång som helst…
Efter att ha suttit något år eller två i Jeppo Ungdomsförenings styrelse och själv medverkat i revy i snart 10 år så förundrades jag över Purmobornas talkoanda. När jag idag bläddrat igenom bilderna på deras facebooksida från deras köksrenovering så blir jag stum. De har renoverat kök och serveringsrum på samma gång som de övat in årets revy. Ett digert arbete indeed! Och till det behövs talkofolk!
För att ro ett sådant projekt i hamn så krävs så många fler personer än de som står på scenen. Det behövs personer som brinner för sin by, som vill hjälpa till att hålla byn, och dess aktiviteter, levande. På bilderna från renoveringen ser vi folk som river, bygger, sågar, spikar, målar, städar o.s.v.Och de är många. De jobbar mot ett gemensamt mål.
Målet i detta fall (så som jag tänker mig) är ju inte bara själva revyn. Man gör inte ett sådant arbete enbart för att kunna ge revypubliken en trevlig kaffestund. Ett sånt jobb gör man för att man värnar om sin by. Man värnar om det hus (Purmogården) som någon för över 50 år sedan byggde. Man värnar om att byn ska ha ett hus där folk kan samlas, hålla fester, njuta av revyer, konserter och annat skoj.
Och när jag idag ser på dessa bilder och tänker tillbaka på gårdagens revy så frågar jag mig: var finns dessa personer i Jeppo??
Vad jag förstått så har Jeppoborna genom alla årtionden varit ett handlingskraftigt folk, som inte varit rädda för att hugga i där det behövts. Idag undrar jag om detta håller på att försvinna.
Vi har här i Jeppo otroligt många föreningar, vilket är både bra och dåligt. Bra är det ju för att det visar att det ändå finns ett engagemang, men dåligt kan det ju vara för att byborna inte riktigt räcker till, vi klarar inte av att hålla alla dessa föreningar vid liv, så som de skulle förtjäna.
Ett bättre samarbete föreningar emellan har vi (flera föreningar) efterlyst i många år, och till viss del har det utvecklats lite samarbete, men man kunde göra så mycket mera. Och det som kunde vara samlingspunkten är ju just byagården, i Jeppos fall Uf-lokalen. Den står stolt mitt i byn och är ju på utsidan en mycket vacker byggnad som har sin egen, fantastiska historia. Inuti finns dock att göra.
Men var är då alla dessa talkokrafter som skulle kunna göra så mycket för att liva upp uf-lokalen? Var är de män och kvinnor, unga som gamla, som skulle kunna måla, städa, sy, riva och bygga för att få vår lokal lite bättre, lite attraktivare, och lite mer användbar?
Var är de ungdomar, unga vuxna och äldre som verkligen värnar om vår by? I Purmo verkar det finnas en uppsjö av folk som verkligen vill att byn lever och mår bra (bland dem inflyttade Jeppobor…). Var är alla dessa människor i Jeppo (de kan väl inte alla ha flyttat till Purmo…)?
Nu säger ju absolut inte att talkofolk inte existerar i Jeppo, för det gör det, och flera av dem gör ett otroligt arbete med olika saker. Men de borde vara fler.
Vad skulle vi kunna göra för att få uf-lokalen att blomstra igen, men revy, teater, konserter, fester, kurser och massa annat roligt? Hur får man folk att engagera sig över huvudtaget? Hur får man folk att verkligen vilja “arbeit ilaag�
Jag vet inte.
Men jag gillar talko.
/ viffslan