Det här med sockerbelastning verkar engagera i alla fall mina facebookvänner. Många har frågat av mig vad det är och varför jag “måste†på ett sockerbelastningstest så därför kommer här ett blogginlägg angående det.
Okej. Sockerbelastning är ju alltså blodprov där man ser om personen ifråga har graviditetsdiabetes. Vanligtvis (enligt vad jag har förstått) är det väntande kvinnor med övervikt som skickas på sockerbelastning just för att övervikt ger en större risk att drabbas av graviditetsdiabetes.
Men i mitt fall handlar det inte om övervikt. Både nu och när jag väntade Casper skickades jag på sockerbelastning för att jag 1. har/hade ovanligt stor mage (vilket kan indikera ett stort foster, vilket i sin tur kan indikera graviditetsdiabetes), 2. på rådgivningskontrollerna haft socker i urinen (vilket också tydligen indikerar att där kan finnas risk för graviditetsdiabetes).
Jag har inget emot att gå på sockerbelastning. Det är ju inte på något sätt smärtsamt eller jobbigt med testet i sig, men 12 timmars fasta före är ju inte det trevligaste för en kvällsätande människa som mig.
Många har också frågat hur det går till. Man fastar alltså 12 timmar före och kl 8 på morgonen for jag då till labben. Där tog de först blodsockervärdet i fingret och sedan tappade de ett blodrör. Så fick jag då dricka en glukoslösning (drygt 2 dl) och sedan sätta mig att vänta i 1 h. När en timme gått tog de på nytt ett rör med blod och sedan fick jag vänta en timme till, innan de tog det sista blodröret.
Är då fastevärdena för höga så blir man vad jag förstått diagnostiserad med graviditetsdiabetes. Vad det då betyder vet jag däremot inte eftersom jag förra graviditeten hade helt normala värden vid sockerbelastningen. Förhoppningsvis får jag samma resultat denna gång, men det vet jag först imorgon när jag ringer om resultateten.
Många är väldigt skeptiska till själva sockerbelastningen och det finns också de som inte alls förstår varför de skickas på ett sånt test. En kollega berättade att de åt henne hade sagt att hädanefter skickas alla över 25 (år?) på sockerbelastning. Något sådant har dock ingen sagt till mig. Jag har däremot fått den uppfattningen att det är väldigt olika på var man bor hur de tänker kring sockerbelastningen.
Det är ju inget de kan tvinga på en, men i mitt fall kändes det som att jag lika gärna kunde göra det för att försäkra mig om att allt är ok. Och trots att jag mår bra och känner mig frisk så finns ju den där oron ändå kvar inom mig, visserligen långt in nu, men i alla fall. Oron över att denna graviditet inte heller slutar lyckligt. För man vet ju aldrig vad som kan hända. Och visst, ett sockerbelastningstest ger ju inga garantier på något sätt, men om det skulle visa sig att jag har problem med blodsockret så vill jag ju gärna göra allt jag kan för att hålla det i skick. För visst gör man allt för barnets skull…
Så, ett litet förtydligande till alla som undrat vad nu detta påhitt är.
/ viffslan
Nya direktiv gällande det här kom 2013 (tror ja..). Finns egentligen 3 ”krav” som gör att man hamnar pÃ¥ sockerbelastning, om ett av dem uppfylls. 1) Man är förstföderska över 25 Ã¥r. 2) Man har ett BMI över 25. Eller 3) Det finns diabetes i släkten.
De här faktorerna kan ju redas ut redan på inskrivningsbesöket, sen kan det kanske komma andra inverkande saker på vägen, just socker i urinen eller överlag höga sockervärden under graviditeten m.m.
Men som du ha hört å skrev om, så är e också mycket upp till rådgivningens principer, vem som skickas på en sockerbeladtning och inte..