om skolning och en egen liten resa

Utmattad. Så känner jag mig nu, efter 4 dagar av skolning. Intensiva dagar med dels mycket nytt teoretisk men dels också praktiska övningar som tär på kroppen (och knoppen).

Skolningen jag pratar om är alltså en utbildning till “sensomotorisk reflexpedagog” och jag tänkte nu beskriva lite vad det går ut på (och här utgår jag ju från vad jag vet än så länge). Skolningen besår av 7 block på fyra dagar vardera och nu har vi haft vårt andra block. Så sammanlagt 28 skolningsdagar :)

Reflexer har vi väl alla erfarenhet av, på ett eller annat sätt. Reflexer som Moro, Babinski, sugreflex och gripreflex har vi väl alla hört om i något sammanhang. Vissa reflexer testar de ju på rådgivningen och det är ju kanske där via de flesta av oss fått reflexbegreppen. Men vem av er har hört om ATNR (asymmetrisk tonisk nackreflex), huvudrätningsreflexen, spinal galant eller TLR (tonisk labyrintreflex). Kanske inte så många. Och det finns ju många fler än dessa. Under de två första blocken har vi nu fått bekanta oss med 10 reflexer och fler kommer det under de följande blocken.

Trots att många av oss kanske har hört namnen på många av dessa reflexer så tror jag att det finns en stor okunskap kring vad reflexerna är och vad de gör. Så var det i alla fall för mig. Det jag hade hört var att det är viktigt att reflexerna försvinner i olika skeden av barndomen och att de på rådgivningen kollar att vissa av dem är ok.

Nu ska jag försöka förklara det här med reflexer utifrån vad jag hittills har lärt mig under kursen. Denna beskrivning är alltså ingen absolut sanning på något sätt, utan detta skriver jag utifrån min egen inlärning under de två första blocken.

Redan i fosterstadiet utvecklas de flesta reflexer och många av dem aktiveras i och med förlossningen, när barnet tar sig ut genom födslokanalen (och ja, snittade barn KAN ha problem med vissa reflexer just på grund av att de inte tagit sig ut genom kanalen). Under vår första tid i livet ska då dessa reflexer hjälpa oss i vår motoriska utveckling och föra oss vidare till nästa utvecklingssteg. Reflexerna hjälper också till att utveckla syn, hörsel och balans.

Man brukar ju prata om att reflexerna ska försvinna, men enligt det som vi nu har fått lära oss så ska reflexerna inte försvinna, utan de ska integreras. De ska finnas där inom oss, men de ska inte slå på när vi inte längre behöver dem, för då stör de oss i vår vidare utveckling.

Låt mig ta ett exempel. ATNR (asymmetrisk tonisk nackreflex) är en av våra tidigaste reflexer. Den utvecklas redan i tredje graviditetsmånaden för att sedan vara aktiv fram till 4-6 levnadsmånaden. Den ska sen integreras någon gång mellan 6-7 månaden. På bilden här nedan ser man hur rörelsemönstret ser ut. ATNR gör så att när huvudet vrids till en sida så sträcks arm och ben på samma sida ut, och på motsatt sida dras arm och ben ihop. Den här rörelsen tränar vi redan i magen och tränar på samma gång upp vår muskeltonus (styrka).

ATNR jobbar ju i “passgång”, alltså vi jobbar med en sida i taget. För att vi ska kunna lära oss att korsa mittlinjen så behöver ATNR integreras som den ska. Blir den ointegrerad så kommer vi att få svårt att göra saker som kräver att vi gör korsrörelser och korsar mittlinjen.

Nu är ju vår kropp så smart så små barn har verktyg för att själva börja integrera reflexen. Barnet börjar göra korsrörelser, först genom att börja dra sig fram och åla på golvet och senare genom att ta sig upp och krypa. När vi ålar och kryper så skapas kopplingar mellan våra hjärnhalvor och stimulerar nervförbindelserna mellan halvorna (i hjärnbarken). Om barnet inte kryper, eller kryper under allt för kort tid så kan det leda till att ATNR inte integreras som den ska.

En ointegrerad ATNR kan ta sig uttryck i dålig öga-hand koordination, otydlig handdominans, dålig handstil, klumpighet, läs- och skrivsvårigheter samt dålig simultankapacitet.

Nu betyder ju inte detta att barn med ovan nämnda problem automatiskt har en ointegrerad ATNR, men en ointegrerad ATNR kan betyda att man har problem med en av dessa saker, med några av dem eller med alla (och det finns ju fler än vad jag räknat upp).

Okej. Då har jag försökt förklara ATNR så som jag nu har lärt mig den. Men vad lär vi oss då praktiskt på denna utbildning. Jo, självklart lär vi oss teorin bakom alla dessa reflexer. Vi lär oss om barnets motoriska utveckling, olika utvecklingsstadier och hur reflexerna finns med i dessa olika stadier. Vi har också fått lära oss om hur hjärnan och nervsystemet fungerar och hur vi hittar reflexerna i den motoriska (men också visuella, auditiva och vestibulära) utvecklingen.

Den praktiska delen innehåller sedan tester och integreringar av reflexer. Vi får alltså lära oss att testa för att se ifall det finns reflexer som inte är intregrerade och sedan lär vi oss hur man integrerar dem samt vilka rörelser man sedan kan använda för att träna och stärka integreringen av reflexen. Och här kommer den rytmiska rörelseträningen in. Vi använder olika rytmiska rörelser för att träna våra olika sinnen, det vestibulära, auditiva och visuella.

Under den praktiska delen av kursen har det hänt mycket med oss alla i gruppen. Vi har alla hittat rester av ointegrerade reflexer hos oss, både mindre och större rester och under kursens gång jobbar vi ju med att integrera och träna reflexerna så vi får ju själva vara med om en slags resa i och med det.

Och det är otroligt intressant att få vara med om en egen resa. Under detta block gick vi igenom en reflex som jag var nästan säker på att jag har rester kvar av (alltså att reflexen inte är helt integrerad). Jag har nämligen alltid haft svaga armar och handleder (jag är ju urusel på armhävningar), jag har aldrig tyckt om att åka karuseller eller berg-och-dalbanor. Jag har obehag för att sitta i gungstol, gå i gallertrappor, klättra högt och spela s(specifikt volleyboll). Jag har också haft svårt för att lära mig simma och känner mig fortfarande osäker och klumpig i vattnet när jag ska ta mig fram med bröstsim.

Igår lärde vi oss då att allt detta är tecken på en ointegrerad STNR (symmetrisk tonisk nackreflex). Det finns också flera andra tecken, men några av de tycker jag inte att jag uppvisar, och precis som med alla andra reflexer så behöver man absolut inte ha alla problem för att ha kvar rester av en specifik reflex.

När vi då testade reflexen så såg vi ju att jag då faktiskt har kvar rester av STNR, alltså att den inte är helt integrerad. Och här måste jag ju inflika att det känns så otroligt skönt att på något sätt få ett bevis på att det finns en orsak till alla dessa svårigheter. Jag har alltså inte haft obehag för att klättrat p.g.a. feghet utan kanske just för att mina ögon och armar helt enkelt inte klarat av det. Ha ;) Så nu skulle det gälla för mig att fortsätta integrera denna reflex (jag fick ju en första integrering på kursen) genom att göra olika rörelser som stärker mina specifika problem, t.ex. stärka nacken.

Jag vet nu inte hur mycket jag klarar av så här i slutet av graviditeten, men jag kan ju återkomma senare med reflektioner kring min egen resa. (Vi hittade ju också andra reflexrester hos mig, men det är just STNR som jag upplever att jag faktiskt har problem med).

De flesta vuxna har faktiskt kvar rester av en eller flera reflexer, men det är långt ifrån alla som har problem av det. Man kan klara sig hur bra som helst i alla fall. Vissa lär sig att kompensera och andra har så milda rester kvar att de inte stör nämnvärt. Men har man många reflexrester kvar som är ganska grava så kan man ju få sådana problem i vardagen så att de faktiskt stör.

Så. Summa summarum. Otroligt intressant skolning om ni frågar mig. Och ett helt nytt tankesätt kring problem som rastlöshet, beteendesvårigheter, läs- och skrivsvårigheter, koordinationssvårigheter, aggressivt beteende m.m.

Och för att avsluta detta blogginlägg så vill jag uppmuntra alla som blev intresserade av detta att fråga mera (om jag sedan kan svara är ju en annan sak, som sagt, vi har 5 block kvar av utbildningen). Sedan är jag intresserad av provkaniner, både vuxna och barn. Men eftersom jag har ganska många vuxna i min närhet att testa men ganska få barn så skulle det vara otroligt roligt att få något eller några barn att testa lite på redan nu (typ i åldern 6-12).

Två klienter ska vi ha som vi jobbar med och dokumenterar som ett “slutarbete” men eftersom vi inte gått igenom alla reflexer ännu så tänker jag avvakta med dem. Just nu letar jag bara frivilliga testkaniner som också är villiga att jobba med lite rörelser och integreringar (förutom testerna alltså). Så är det någon som har provkaniner så ta gärna kontakt :)

För er som sedan är intresserade av forskning sÃ¥ finns  länkar till forskningar här. Har själv inte ännu haft tid att läsa igenom dem sÃ¥ kan inte säga varken bu eller bä kring själva artiklarna, men det finns en hel del.

Så, nu ska jag ta mig an tre dagar “vanligt” jobb innan denna 11 dagarlånga arbetsvecka är slut.

Tack och gonatt!

/ viffslan