Idag tänkte jag blogga lite om teknik. Här i vår familj är vi för teknik. Så går det när man gifter sig med en medieingenjör. Vi har alla möjliga tekniska prylar som man kan koppla mellan varann och styra från lite var som helst. Vi har varsin surfplatta och Casper har fått använda Emils gamla surfplatta. Sen har vi TV via internet och allt för många datorer. Och så varsin smarttelefon på det.
När ens 2,5-Ã¥ring dagligen säger ”si tuben pappas patta” dÃ¥ börjar man dock fundera över sitt teknikintresse. Har det gÃ¥tt för lÃ¥ngt? Det är ju kalla fakta att en 2-Ã¥ring lätt sitter i en timme och tittar pÃ¥ klipp pÃ¥ youtube (i alla fall vÃ¥r tvååring). Klipp efter klipp med kinderägg som öppnas, modelleraglassar som byggs, brandbilar som släcker eldar och grävmaskiner som gräver stora gropar. Ungefär sÃ¥ ser Caspers repertoar ut.
Ibland är det dock så skönt att sätta honom framför plattan eller TV:n när vi kommer hem. Speciellt de dagarna när jag ska iväg på något senare på kvällen och måste börja laga mat direkt vi kommer hem. Har man bråttom så går det inte att ha en tvååring svansande mellan benen. Och just sådana gånger går det heller inte särskilt snabbt att låta honom vara med. Då gillar jag tekniken, att sätta honom framför något program, för då sitter han i alla fall still och jag kan snabbt och effektivt fixa med mat och annat som måste göras. Men även då har jag honom hellre framför TV:n än plattan.
PÃ¥ skolningen denna helg kom vi in pÃ¥ diskussionen om teknik och specifikt surflattor. Enligt vad jag hört sÃ¥ är inte smÃ¥ barns ögon tillräckligt utvecklade för att se pÃ¥ surfplattor. De har inte det närseende som behövs och att sitta lÃ¥nga stunder framför plattan skadar synen och kan ge men senare i livet när de ska börja läsa. Detta vet vi ju allt för väl. Men ändÃ¥ lÃ¥ter vi honom sitta där…länge…just för att det är sÃ¥ enkelt. Kanske finnns det nÃ¥gon annan förälder som känner igen sig…
Men sen hörni. Efter skolningen förra helgen sÃ¥ sa jag Ã¥t Emil att nu mÃ¥ste vi börja begränsa den där plattanvändningen. Och sÃ¥ gjorde vi det. Och de fantastiska är att nu har Casper inte använt surfplatta pÃ¥ 5 dagar. De senaste tvÃ¥ dagarna har han inte ens frÃ¥gat efter plattan. Visst har han sett pÃ¥ TV och frÃ¥gat efter ”tuben” (=youtube), men inte förrän idag har vi satt pÃ¥ youtube utan istället har han tittat pÃ¥ barnkanalen eller via netflix. DÃ¥ kan man ju tycka skärmtid som skärmtid, men jag tycker ändÃ¥ att det känns bättre att se pÃ¥ TV än pÃ¥ plattan. Dessutom ser han ju klart program pÃ¥ TV istället för att se pÃ¥ korta klipp som han dessutom byter hela tiden. DÃ¥ är det ju jog bättre att se ett helt barnprogram frÃ¥n början till slut, tycker jag.
En annan positiv sak med att skärmtiden varit mindre denna vecka är ju att Casper har lekt mera, både ensam och med oss. Han är väldigt duktig på att hitta på och fantisera ihop lekar när han väl får chansen, och det är ju riktigt roligt att se :)
Nu finns de säkert de som tycker att det är självklart att man leker med sitt barn istället för att placera hen framför en skärm, men har man fastnat i ett beteende (vilket som helst) så är det ju svårt att ändra det. Och när man själv inte orkar vara aktiv och påhittig utan längtar efter lite lugn och ro på soffan så är ju plattan (eller TV:n) rätt så bra att ta till. Och nu under graviditeten har nog denna trötta mamma allt för ofta tagit till skärmen.
Men nu har vi ju i en hel arbetsvecka lyckats undvika plattan och minska på TV-tittandet så kanske vi försöker fortsätta i samma stil nu :)
Vad har ni för tankar kring skärmtid och surfplattor när det gäller småbarn? Tar ni fram dem för att få lugn och ro eller lyckas ni undvika skärmar så mycket som möjligt?
/ viffslan