Nu var det igen en stund sedan jag bloggade. Jag har tänkt på det så otroligt många gånger och haft så många tankar och känslor som skulle vilja ut, men vet inte riktigt var jag skulle börja.
Känslorna går verkligen upp och ner och det är faktiskt ganska tungt. Att bolla känslorna kring semester på samma gång som jag försöker tackla ångesten över att ha studierna och mina skriftliga arbeten som ligger på. Att känna hur skönt det är att vara hemma på samma gång som det är så tungt att jonglera hushåll, aktiviteter och pojkarna.
Att känna glädje över allt fint och roligt som händer på samma gång som sorgen så ofta sköljer över mig. Sorgen över att tiden går och går utan att vi lyckas bli gravida.
Det som också gör mig ledsen är att jag på något sätt har gett upp. I alla fall för tillfället. Och orsaken till det att vi väntar på fertilitetsutredning. Och i väntan på den så känns det nästan lönlöst att försöka bli gravid, för när det inte har hänt på över två år, varför skulle det lyckas nu plötsligt.
Den 20.8 har vi tid till Kokkola, då ska det göras undersökning. Ser fram emot det på samma gång som jag är livrädd. Jag vill ju veta om något är fel (och isf vad), men på samma gång är jag så rädd att domen blir att vi inte kan få fler barn.
Usch vad djupt det blev nu i alla fall. Skriver mera en annan dag.
/ viffslan