SÃ¥ var man i Ã…bo igen dÃ¥. Denna vecka (som tack och lov är bara fyra dagar) och sen hela nästa vecka. Det är bÃ¥de lite suck och jippi. Suck för att det verkligen var jobbigt att Ã¥ka bort nu, bÃ¥de med tanke pÃ¥ Ã¥rstiden (väntan pÃ¥ julen) och med tanke pÃ¥ mitt mÃ¥ende. Är ju lite rädd för att jag ska börja känna av mina stressymtom igen, och det skulle jag helst vara utan nu när jag är ”ensam” här. Men ocksÃ¥ jippi för att det nu är de sista tvÃ¥ veckorna, sen är Ã…botiden över…
Men första dagen har gått bra. En 100%:ig dag om man räknar med att jag har 25% av den här veckan över, och att jag förstod ungefär 75% av det som sades idag :) Faktiskt var finskan det som överraskade mig mest, hur bra det gick, både att lyssna på läraren och presentation, och att småprata.
Sen var det också jätteroligt att träffa alla igen. Vissa mer än andra förstås, man har ju bildat sina nätverk. Men det är så roligt att känna stödet i att alla är lika förvirrade, stressade och ångestfyllda. Jag tror att vi alla upplever en känsla av att vi inte kan nånting över huvud taget. Men så kan vi innerst inne ganska mycket :) Och vi peppar varann!
Jag bor dessutom på ett bekant ställe, Bed&Breakfast Tuure, och kvällarna denna vecka ska vigas åt att fixa klar min presentation, göra den sista opponeringsuppgiften, läsa min roman och titta på netflix. Kanske hinner jag sticka lite också. Men mycket bara vara, och ta det lugnt.
Men nu ska här värmas pizza och tittas på netflix ;)
/ viffslan