Nu ska vi då ta oss till nutid och inleda bloggandet om själva IVF-behandling. Vi är alltså inskrivna vid Mehiläinen Felicitas i Uleåborg. Kontakten dit sker mest via Mehiläinens egna app, vilket är lyxigt. Den vardagliga kontakten sker med en sköterska, och de har en där som kan svenska, så henne har jag mest kontakt med. Den andra sköterskan förstår svenska, men skriver till mig på finska eller engelska. Men på det stora hela fungerar kontakten riktigt bra, och vi har från allra fösta kontakten känt oss väl omhändertagna. Men låt oss köra igång.
Det är jullov 2023. Vi har bestämt oss för att ta hjälp av IVF. Efter våra tre misslyckade inseminationer är vi nu redo för detta steg, som ändå varit ganska stort. IVF är ett stort steg känslomässigt, ekonomiskt och tidsmässigt. Det är också en stor påfrestning för kvinnans kropp, så det är mycket som ska vägas för och emot. Jag kände dock hela tiden att vi inte kan sluta försöka innan vi också prövat IVF. För isf hade vi inte gjort allt vi kunnat.
Det är alltså jullov och jag frågar av Emil om vi inte ska göra detta nu bara. Jag vill börja ta hormonerna under jullovet så jag kan ta eventuella biverkningar hemmavid. Så den 30.12.2023 tar jag första dosen nässprej (synarela).
Vad är då nässprej? När tar man sprutor, och vad är det där kladdiga som folk pratar om att man ska stoppa i sig? Låt mig bena ut lite kring detta.
Åt oss ville de göra det som kallas långt protokoll. Detta betyder att de ville stänga ner min egen cykel för att kunna styra den från första början. Jag hade rätt så kort cykel och den var lite opålitlig så därför ville de kontrollera den från början till slut. Så den nässprej jag tog där i december försatte mig i ett klimakterielikt tillstånd. Man stängde ner min egen produktion för att sedan starta upp den manuellt igen. Och just att man försätts i ett klimakterieliknande tillstånd kan ju ge diverse biverkningar. Och det var just dessa jag var lite rädd för. Jag har hört mycket om biverkningar som håravfall, humörssvängningar deluxe, nedstämdhet, svettningar, och allt möjligt annat som ju också ofta förknippas med klimakteriet.
Men det gick bra. Några dagar hade jag väldigt dåligt humör, men annars kom jag lätt undan. Inga större biverkningar än så och det kändes ju positivt. Nässprejen togs både morgon och kväll och skulle tas fram till mensen, så då var det bara att vänta på den. Här var det lite tight, för de ville att jag skulle börja med sprutor på en onsdag, för att behandlingen sedan skulle ske på rätt dagar. Så vi väntade på mensen. Den behövde komma innan 10.1 (onsdag), men tror ni inte då att den kom först på onsdag eftermiddag. Och då var det ju för sent att boka ultraljud. Så då var det bara att vänta en vecka till och fortsätta med nässprej (samt köpa mera).
Den 17.1 var det så dags för ultraljud i Kokkola. Tack och lov för att vi fått göra alla ultraljud där och inte behövt åka för dem till Oulu. Det är bra kontakt mellan läkarna i Kokkola och Oulu så det har fungerar riktigt bra där emellan. På ultraljudet kontrollerade de att mina äggstockar var i viloläge, precis som de skulle. Endometriet (livmoderslemhinnan) var också tunn, så som den ska vara, så allt såg bra ut.
Efter detta skulle jag då börja med sprutor (menopur) varje kväll. Jag fick sådana sprutor som är färdigt blandade, så det var bara att ställa in rätt dos och sedan sticka sig i magen. Detta var jag ju lite vad med från inseminationsbehandlingarna, men nog är det lite spännande att göra sådant själv där hemma, men jag tyckte ändå att jag blev lite van till sist. Jag fortsatte också med nässprejen, men tog bara halva dosen. Varför tar man då sprutor. Jo, det är de som ska sätta igång äggblåseproduktionen igen. Vid en IVF-behandling när man ska göra ett äggplock vill man ju ha många äggblåsor så att man kan få ut många ägg att befrukta. Normalt mognar ju endast ett (eller möjligtvis två) ägg per cykel, men här vill man ju ha många.
Den 23.1 blev det igen dags för ultraljud för att de hur äggblåsorna växer. Då hade jag på höger sida 2-3 folliklar i vettig storlek (7-13 mm) och på vänster sida 4 st (9-13mm). För att kunna göra äggplock vill man ha folliklar som är minst 20 mm stora, så vi var på god väg. Den 26.1 var de dags för nästa ultraljud och då hade jag sex äggblåsor i vettig storlek (13-17mm). I Oulu var de nöjda med detta och äggplocket planerades in till 29.1.
Då var det också dags för den värsta sprutan (gonasi), den som man måste blanda själv och som är betydligt tjockare än de andra nålarna. Och jag ska inte sticka under stol med att den var hemsk. Jag var så sjukt nervös att göra fel när vi blandade, och att sedan se den där nålen som ju inte var stor, men betydligt större än de andra. Men även den klarade jag, efter många minuter och intensiv djupandning. Den sprutan togs 36h innan äggplock och om jag inte minns fel så var det den sprutan som kallades ägglossningsspruta och som togs för att stimulera ägglossning.
Inte heller av sprutorna fick jag några direkta biverkningar och för detta är jag evigt tacksam. Hela förbehandlingen med nässprej och sprutor gick ändå bra, och det kändes otroligt skönt.
Så nu är vi framme vid själva ingreppet, men det kommer i nästa inlägg. Jämfört med inseminationerna så har vi för detta ingrepp en tid redan på förhand. Måndag förmiddag 29.1 ska vi vara där och pojkarna övernattar vid mommos och moffas eftersom vi behöver starta ganska tidigt mot Oulu. Det är ju ändå drygt 3 timmars körtid, och vinterföre. Men detta ska vi ta på den rätta dagen.
/viffslan