Idag kommer ett kort inlägg där jag funderar lite kring vad som kan gå fel under en IVF-behandling. Självklart kan man ju när som helst under processens gång åka på biverkningar av olika slag, och jag vet personer som avbrutit sin behandling just p.g.a. att biverkningarna blivit för jobbiga.
Som jag skrev tidigare så kan man också bli överstimulerad av själva sprutbehandlingen. Det är ju en otrolig boost man utsätter sina äggstockar för, och har man många äggblåsor som mognar så kan man bli svullen och uppblåst. Det blev inte jag, men så hade jag ju inte så många blåsor heller.
Sedan kommer vi då till detta med att ha många ägg. Första steget är ju att plocka äggblåsor och se hur många ägg där är, för som sagt så finns det inte nödvändigtvis ägg i alla blåsor. Så om vi i ett räkneexempel börjar med 10 äggblåsor så kan vi ändå sluta med bara 8 ägg. Sedan kan vi tappa några också vid befruktningen. Av de 8 äggen är det kanske bara 6 som befruktas. Av de 6 som befruktas kanske det sedan bara är 3 av dem som utvecklas normalt, och de andra tre kanske avstannar i olika skeden och inte går att använda. Sedan kan man också tappa embryon vid nedfrysning och upptining, ifall man får något till frysen. Så av de 8 vi började med, så kan det ändå hända att man bara har 1 i slutändan. Så om man vet den här kedjan så inser man att det ändå kan vara bra att ha några en del ägg att börja med.
Vi fick ju som sagt 4 ägg, och alla 4 befruktades, vilket vi fick veta dagen efter äggplocket. I vårt fall användes den klassiska metoden att man låter ägg och spermier vistas i samma skål och försöka hitta varandra. Sedan finns också ICSI, som blivit en allt vanligare metod. Det betyder att man tar en specifik spermie och injicerar den i ett ägg. Om t.ex. spermakvaliteten är dålig och det kanske finns få spermier så är detta ett bättre sätt för att försäkra sig om att det faktiskt sker en befruktning.
Så att alla våra ägg befruktades kändes ju som en seger. Och om man tänker efter så är det så otroligt märkligt att ett av de där befruktade äggen blev Teodor. Idag kan vi fira att han ”funnits” i ett helt år. Det som idag är han fick sin början där, i ett laboratorium i Uleåborg. Och det har vi faktiskt pratat om med Casper och Ludwig. De vet om hur han blev till, och det är inget konstigt i deras värld. När Teodor själv blir större så ska han också få veta hur han blev till. Det är inget vi kommer att hålla hemligt. För nog är ju vetenskapen helt fantastisk, att man kan göra en sån sak som IVF.
Efter beskedet om lyckad befruktning blev det ju en spännande väntan för att se hur de där embryona utvecklades, och om det skulle gå att sätta in något av dem. Självklart hoppades vi ju också att något extra skulle finnas att sätta i frysen. Men den historien tar vi en annan dag.
/viffslan