I morse lämnade vi det iskalla Pampas (-27 grader när jag klockan 04.30 kom ner i köket) för en något varmare hufvudstad, trodde jag. Visserligen har termometern bollat mellan –14 och + 1,5 grader, men det blåser och kölden biter tag i varenda bit av kroppen. Ute kändes det nog minst som –25.
Fick minsann känna på kölden när jag gick hem från metron efter jobbet. Usch vad kallt. Dessutom gick jag och bar på ett paket innehållande bl.a. en grill, som jag hade hämtat från posten. Lyx att man kan hämta ut paket ända till klockan 8 på kvällen. Inte lika lyx att behöva bära hem paketet.
En sak som jag började tänka på när jag med stelfrusna fingrar och värkande armar kånkade på paketet var detta med lathet och Helsingfors. Har ju sagt många gånger att jag blir så lat i Helsingfors eftersom det är tyngre och mera omständigt att ta sig ut för att göra något. Men får nog ta tillbaka lite av det nu.
Hämtade ju som sagt ut mitt paket från posten och gick hem med det de ca 1,5 kilometrarna som det är från posten. Och det var ju en självklarhet att jag skulle gå. Men hemma i Jeppo skulle jag aldrig göra något sådant. Trots att sträckan från posten och hem till oss i Jeppo är dryga 1,5 km så skulle det aldrig falla mig in att jag skulle kunna gå hem med ett paket, nej absolut inte. Men här är det ju vardagsmat. Så jag får nog ta tillbaka lite av det där med lathet…
Så är det ju vändagen idag också, lite värme i det iskalla vädret. Personligen tycker jag att vändagen är en ganska onödig dag. Har aldrig riktigt firat den och så inte idag heller. Skänker mina vänner ganska många tankar nu som då och vet nu inte om det behövs någon särskild dag för det, men nu har vi ju den dagen här i alla fall.
Så därför vill jag ge en stor bamsekram till alla underbara vänner, familjemedlemmar och släktingar. Och självklart också till min underbara fästman och sambo <3
/ viffslan