Igår i metron fick man Marianne-karameller av Greenpeace som Tack för att man åker kollektivt. Det kändes grymt bra :) Idag stank hela metrovagnen urin. Det kändes inte lika bra, men man börjar bli van. Tänkt så olika det kan vara från dag till dag.
Något som också ändrar från gång till gång är mitt nya jobb. Idag var jag tredje gången hem till familjen som jag jobbar hos. Första gången så brydde sig pojken knappt om mig och idag såg han nästan lite olycklig ut när jag skulle gå. Så det kändes ju bra. Men så hade jag ju också varit med på hans ergoterapi tidigare på dagen så det hjälpte säkert också till!
I morgon delar vÃ¥r lärare ut praktikplatserna till oss som drar ut pÃ¥ praktik och det känns som vanligt väldigt nervöst. Det är alltid nervöst eftersom man inte har en aning om vart man hamnar. Visst har jag sagt att jag egentligen inte har sÃ¥ stor skillnad vilken plats jag fÃ¥r denna gÃ¥ng, men att slippa pendla skulle vara trevligt. Det har jag nämligen gjort 3/4 gÃ¥nger. Och sÃ¥ vill jag ju gärna ha en, om inte svensk- sÃ¥ Ã¥tminstone tvÃ¥sprÃ¥kig plats. Men det Ã¥terstÃ¥r att se i morgon…
Nu ska jag njuta av denna måndagskväll :)
/ viffslan