Well. 19.3.2010. Äntligen hemma får man väl säga. Vi vaknar och äter frukost på båten, går iland, blir hämtade av Sara kompis och dricker kaffe (te) hos henne. Sedan kör hon oss till Kuppis tågstation där vi hoppar på tåget till Hesa. Och nu i skrivandets stund inser jag plötsligt att jag inte har något minne alls av den tågresan, eller jo, jag minns att vi hade problem att få våra väskor någonstans, men inget annat. Läskigt.
Men fram till Hesa kom vi och där väntade Emil på mig/oss. Jag minns att Sara sa till mig att jag inte fick krama och pussa honom för mycket eller börja gråta, för då skulle hon göra det också, eftersom hon inte hade någon som väntade på henne (hennes kompisar vinkade av oss istället).
Och då var den resan och det äventyret över. En helt otroligt upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig. Jag ändrades mycket som person under hela utbytesstiden, och också hemresan gav mig lite nya tankar. Och Sara och jag blev vänner för alltid!
Tack vännen för hela den resan vi gjorde, från incheckningen på Helsingfors-Vanda flygfält till den sista tågresan fram till Helsingfors och allt där emellan. Jag hade en otroligt fin tid och jag hade nog aldrig åkt utan dig!
Stoor kram <3
/ viffslan