Sannfinländarna gör ett dunderval och finlandssvenskarna anklagas för att vara “landsförrädare†som hejar på Sverige och inte känner sig som finländare. Mer fel än så kan det ju inte bli!
Igår tog Finland VM-guld i ishockey och de tusen sjöarnas land är mer förenat än på länge. För det jublet som man ser på bilder och filmsnuttar på nätet går inte att ta miste på, det är förenad glädje över att vi åstadkommit något som vi väntat på i hela 16 år.
7.5.1995 vann Finland sitt första VM-guld i ishockey. Då var jag 6 år och minns inte så mycket annat från den matchen än att pappa höjde armarna i skyn och slog sönder en tavla som hängde på väggen bakom soffan. Men något som jag har förstått efteråt är hur mycket det där guldet betydde, och att folk faktiskt har väntat sedan -95 att det ska hända igen. Och nu har jag börjat förstå den där hockey-yran som uppstår varje år, den där längtan efter nästa VM-guld.
Och nu, 16 år senare, så är Finland i extas. De som firade guldet –95 är gladare än någonsin och vu som inte riktigt fattade vad guldet-95 hade för betydelse så har ändå vuxit upp med guldet och nu fått se ett guld med egna ögon. Så låt det nu inte ta 16 år innan nästa guld.
Men är det något jag kommer att minnas från den här VM-turneringen är hur ett sådant evenemang kan engagera en hel nation. Visst finns det människor som bryr sig strunt i allt vad sport och ishockey heter, men det stora flertalet bryr sig och sitter klistrade framför TV:n. Annat kan man inte säga med tanke på den uppsjö av kommentarer som på facebook haglade ner under matchen.
Och för att, om möjligt, göra guldet ännu mera värt än bara valören, så slog vi ju faktiskt Sverige. Bättre kan det ju inte bli. För finns det något som känns skönare än att vinna, så är det ju att det går dåligt (silver är ju inte dåligt, men ni fattar vad jag menar) för Sverige. Hur är det man säger, skadeglädjen är den sanna glädjen!
Och utklassningen som finnarna bjuder på i tredje perioden är ju makalös. Första perioden bjöd på sandlådehockey, ingen fick någonting gjort trots att de skrinnade runt i 20 minuter. Andra perioden i sin tur bjöd på mera action. Sveriges öppningsmål var ju för hemskt och jag tror nog att det var då när de där nitroburkarna åkte fram på riktigt. När sedan Finland strax före periodpausen kvitterade till 1-1 så kändes det ju himla skönt. Och tredje perioden är ju helt underbar. Finland visar verkligen var skåpet ska stå. Efter 3-1 ger svenskarna upp och finnarnas självförtroende bara sväller, och så är vi där, vinst med 6-1 mot ärkerivalen Sverige!!
Förbannelsen är bruten och guldet är säkrat!
Vad är det då som gör årets lag till ett vinnarlag? Nu kan jag ju inte påstå att jag är någon hockeyexpert, men jag ska i alla fall vädra mina teorier:
Finnarna är ju kända för att vara inåtvända, tystlåtna och “psykiskt†svaga (speciellt när de spelat mot Sverige). Men årets VM-lag känns annorlunda. De drar ju på munnen ibland, bara en sådan sak. De känns också väldigt tajta som lag, och de verkar ha väldigt roligt. Och i deras uttalande har man kunnat läsa att de faktiskt åkt till VM för att vinna, på riktigt! De verkar heller inte bry sina huvuden med alla gamla matcher som vi förlorat mot Sverige, utan de går helt in för att vinna, och det lönar sig. De besegrar hjärnspöket Sverige och de gör det med bravur!!
Det var annars väldigt underhållande att följa med på facebook under hockeykvällen. Statusuppdateringar, kommentarer och gliringar haglade tätt. Allra roligast var det att följa med mina rikssvenska kusiners skriverier. De hejar nämligen på Finland och det är ju redan i sig roligt!
Som min kusin skrev pÃ¥ fb redan före matchen hade börjat: “NÃ¥ja Sverige, silver är inte sÃ¥ dÃ¥ligt.â€. Och sÃ¥ fortsatte det hela kvällen igenom. Frustrationen bland hans vänner gick inte att ta miste pÃ¥, hehe.
Nej, detta var nog det bästa på länge. Och stort grattis till Leo, som förde med sig ett VM-guld till Nyykaabi, gött!
Och här kommer två minnesvärda klipp. Mikael Granlunds underbara mål i semifinalen. Trots att Granlund kanske inte gjorde det som vi alla hoppas på i finalen, så betydde hans mål i semifinalen otroligt mycket. Vi fick se att våra killar kan och självförtroendet växte i och med hans fantastiska mål. Det går att se hur många gånger som helst, precis som att det går att lyssna på Mertaranta hur många gånger som helst…:)
Detta klipp kommer nog också att ses mååånga gånger om. Helt otrolig parad av våra lejon. Och jag var nog inte den enda som fällde glädjetårar igår kväll. Och det som jag tycker är det absolut bästa av allt är att se den glädje som finnarna visar. De liksom blommar upp, släpper ut alla de känslor som de vanligtvis håller inne. Att se Jalonen och Nurminen glädjas i båset är verkligen sevärt! Så nu ska jag knipa käft, ni får titta själva!
IHANAA LEIJONAT, IHANAA!
/ viffslan
p.s. att SÅ många faktiskt har trott SÅ mycket på Finland visar att en positiv attityd alltid lönar sig. Vårt lag har haft sin nation bakom sig och då ger de oss också vad vi vill ha! Tänkt på det till nästa gång…