Vuxen.
När blir man det.
Och kan man själv bestämma när man är vuxen?
En egen postlåda och en egen soptunna, kan det vara tecken på att man är vuxen… ett jobb och en egen bil, det är väl också vuxet. Men om man har allt detta, plus ett hus man hyr, och ändå inte känner sig vuxen, är men då det ändå?!
Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag känner mig vuxen eller inte. När jag åker till och kommer från jobbet, då brukar jag känna mig ganska vuxen, medan jag på själva jobbet ännu känner mig som en studerande på praktik, inte särskilt vuxet. Och när jag har terapier med mina klienter eller rör mig på bädden så känner jag mig inte vuxen, för då är åldersskillnaden så påtaglig. Då är jag ung och grön.
När jag handlar mat i den lokala affären, då känner jag mig vuxen, men när jag hämtar saker hos mina föräldrar, då är jag inte vuxen.
Det är intressant detta, hur man uppfattar sig själv och hur man uppfattas av andra. Och jag tror också att man lätt uppfattar sig själv genom hur andra uppfattar en. Om jag upplever att folk runt omkring mig ser mig som en vuxen, så känner jag mig också så. Men om man då upplevs som ett barn så uppfattar man sig också som det. Som med föräldrarna och deras syskon; jag tror inte att jag kommer att uppfatta mig själv som vuxen i deras sällskap, för man har ju alltid varit ett barn i deras ögon, under hela uppväxten. Samma sak med ens vänner. Svårt att definiera dem när man känt dem sedan barnsben.
Men så tror jag ändå innerst inne att det inte är så viktigt med en definition eller inte. Vad är vuxen. Är det en ålder, ett tillstånd eller en titel?! Vad spelar det för roll om vi är vuxna eller inte. Det viktigaste är väl att vi känner oss själva väl och att vi är nöjda med vem vi är.
Fast nog är det ju ändå väldigt vuxet med en alldeles egen postlåda!
/ viffslan