Jobb, det är nog något väldigt vuxet enligt mig. Inte ett till fälligt sommarjobb, utan ett riktigt jobb, med tider som 8-16 och med lön varje månad. Ett sånt jobb har jag nu, och det känns väldigt vuxet och bra!
Och när jag kom till jobbet första dagen så kändes det nog väldigt vuxet, fick ett eget skrivbord, en egen jobbdator, kalender och jobbtelefon. Men det som var den största skillnaden mellan jobb och praktik var nog ändå det där med självständighet och ansvar. De första veckorna kändes det nog som praktik och jag fick intala mig själv att inte bara traska efter kollegorna, utan börja jobba självständigt. Och den där känslan när jag liksom fattade att jag inte hela tiden behöver rapportera och diskutera vad jag gör eller har gjort, utan kan ta ansvar för mitt eget arbete, det kändes konstigt men bra!
Men själv innehållet i jobbet då… När jag säger att jag studerar till ergoterapeut så är ju den klassiska frågan “å va e he?†Därför ska jag beskriva lite vad mitt nuvarande jobb går ut på.
Har nu alltså jobbat i 1,5 månad på Oravais HVC. Mitt jobb är uppdelat så att jag jobbar på bäddavdelningen, har hand om hjälpmedelsutlåningen, har klienter polikliniskt och åker runt till skolor och daghem för att ha terapi med barn.
På bädden handlar jobbet om att främst träna med de som ska hem. Då tränar vi bl.a. på- och avklädning, gångtränar och tränar händerna. Kom att tänka på vilket “glamoröst†jobb det är att träna med en patient att dra ner byxorna, och sedan dra upp dem tillbaka. Det är ju inte drömjobbet, men det är roligt ändå. Man träffar så många härliga människor med mycket livserfarenhet!
Så har vi poliklinikjobbet. Då tränar jag med vuxna som har t.ex. stroke, MS eller handskador. Antingen gör jag hembesök eller så kommer de till HVC. Väldigt varierande jobb där man kommer väldigt nära sina klienter.
Och till sist har vi det bästa med jobbet jag har nu, alla barnterapier. Har nu 10 barn som jag under hösten ska träna med och jag har nu hunnit träffa 4 av dem. Ett helt underbart jobb. Varje vecka får jag möjligheten att träffa 10 underbara barn, och jag får vara en del av deras uppväxt och utveckling. Tanken att jag faktiskt kan hjälpa dem att klara sig bättre i livet gör mig alldeles varm! Och det gör att jag ännu en gång inser att det var meningen att jag skulle bli ergoterapeut.
Vad gör jag då med dessa barn? Jo, tränar bl.a. finmotorik (skriver, bygger pussel, spelar spel), koncentration, öga-hand koordination, visuomotorik och självförtroende. Och att se alla dessa barn utvecklas är ju helt fantastisk! Precis det vad jag vill jobba med!
Dessutom har jag ju ett extra jobb också som är otroligt roligt. Jag drar Arbisjumppa i Ytterjeppo och Kovjoki och det är ett sjukt kul jobb. Jag får dra jumppa åt människor som tycker det är roligt, som längtar efter jumppan och som verkligen vill ta hand om sig själva. De är så tacksamma och det är så roligt att träffa dem varje vecka. Dessutom får jag ju motion själv, och lön för det samma, hehe!
Men nu börjar jag känna mig riktigt trött och ska inte prata mera jobb denna fredag till ära. Så nu tar vi helg!
Trevlig helg på er!
/ viffslan
Hej Victoria!
Jag är så himla imponerad av dig. Du har gått från klarhet till klarhet och trots att du är så ung har du redan utbildat dig och har hittat ett arbete du trivs med. Jag är stolt över att vara din moster!
Kram
Tack ska du ha!! Får jag bara in slutarbetet så då är jag riktigt färdig utbildad och kan satsat helt på jobbet! Tänk hur bra livet blir!