Den där slöjan, som är grå, och som hängt över mig sen början av 2010. Det föll av i söndags. Plötsligt kände jag något som smekte mitt ansikte, och sedan fortsatte det ner över kroppen. Det var slöjan som ramlade av. Så låg den där på marken och jag kände mig plösligt så fri. Jag tog några steg och min kropp kändes så lätt. Jag kunde inte tro att det var sant…
Precis så här kändes det när jag satte sista punkten på mitt slutarbete. I söndags fick jag äntligen skrivit klart allt som ska vara med. Igår kl 23.45 skickade jag in arbetet till min handledare. Då hade jag tillbringat hela kvällen med att korrekturläsa, ändra, skriva rätt, bifoga och fixa det sista. Jag hade sagt att jag ska ha arbetet klart inom oktober, och det fick jag också!
Jag visste ju att det skulle kännas skönt att få det klart, men att det skulle bli så tydligt hade jag inte kunnat föreställa mig. Nu är det ju inte så att jag är klar bara för att arbetet är inskickat, nu ska det ju godkännas, presenteras och kollas. Så ska jag ju ner till Hesa för att dels presentera arbete, dels opponera ett annat arbete, och dels lämna in alla nycklar och grejer. Så det är långt ifrån klart, men det känns ändå som om det som är kvar är ganska “lätt†jämfört med vad jag hållit på med i snart 2 år.
Så nu kan jag börja njuta av livet igen, och göra roligaste saker på min to-do lista, som t.ex. att sy gardiner till farstun…hehe
SÃ¥ mitt lilla tips idag: Skjut inte upp saker!!
/ viffslan