om hur rätt kan vara fel

Ojoj, vilken dag det har varit idag. Precis som igår så blev det en dag som satt ihop från morgon till kväll. 15,5 timmar var jag borta hemifrån idag. Först lite jobb, sedan till Jeppis för att bekanta mig med mitt nya jobb, via posten och butiken och direkt och dar mina jumppatimmar. Och sen hem via Bösas för att titta på Bonde söker fru.

Angående jobbet, orsaken till att jag bloggar, så börjar jag nytt jobb i januari. I fredags var jag dit och fick information och bestämde mig för att ta det. Då hade jag gått och velat i typ en vecka. Nåja, valet kändes helt rätt och jag såg fram emot att få börja 2012 med ett nytt jobb.

Men när jag kommer dit idag och får höra om alla klienter, se det schema som jag kommer att följa, och följa med på en terapi, då kommer paniken. Plötsligt vill jag bara ta tillbaka allt som jag sagt om att byta jobb. Det var en så hemsk känsla så jag bara måste blogga om den.

Jag har aldrig förr känt så starkt att jag gjort fel val. När jag tackade nej till Norge kändes det superrätt, när jag tackade nej till platsen på massörlinjen och tog jobbet som jag har nu kändes det också helt rätt. Och i fredags, när jag tog nya jobbet, kändes det så fruktansvärt rätt. Men idag kom en sådan hemsk panik att jag nästan blev gråtfärdig. Jag såg framför mig alla mina nuvarande klienter och kollegor och tänkte att “shit, vad har jag gjort”.

Men nu börjar det så småningom neutraliseras igen och jag börjar känna att det nog är rätt beslut i alla fall. Men det konstiga var att jag egentligen aldrig bestämde mig, jag hörde bara min mun säga att jag tar det, och sen gick det ju inte att ta tillbaka.

Men kanske var det just det som jag behövde göra, bara forma orden “jag tar det”. För annars hade jag väl gått och velat några veckor till.

Mitt nya jobb börjar alltså från nästa år och jag ska jobba på Folkhälsan Östanlid i Jakobstad. Jag kommer att jobba nästan enbart med barn, och det är ju precis det jag vill göra. Men nog kommer det att bli en stor omställning och många nya utmaningar, men det är ju så det ska vara.

Nu när jag skrivit av mig så känns det genast lite bättre :) Borde kanske börja blogga mer, bara jag får tid. Ännu fram till jul så är det så fullbokat så jag nästan (men bara nästan) blir lite stressad.

Men imorgon är det 1 månad kvar till jul och då ska jag börja julpynta, så kanske det blir lite lugnare i själen då…ska vi hoppas.

Men tack och godnatt!

/ viffslan