Som de flesta säkert vet så har jag från och med detta år bytt jobb. Och eftersom jag säkert kommer att blogga ganska mycket om jobbet så tänkte jag berätta lite vad jag jobbar med. Ergoterapi är ju kanske inte heller det mest kända området.
Detta är första bilden som kommer upp när man googlar “ergoterapiâ€
Nu jobbar jag alltså på Östanlid, Folkhälsan Botnia, som ergoterapeut. Mina klienter är både barn, unga och vuxna, men det är mest barn och unga. Största delen av tiden är jag ute på fältet, i skolor, på dagis eller i klienternas hem. Några klienter kommer också till Östanlid, men det mesta är besök ute på fältet.
När det då gäller vad jag gör så är det väldigt varierande. Ergoterapi går ju ut på att alltid fokusera på klienten, vilket gör att alla terapier blir individuella, trots att man ju ibland tränar ganska samma saker med vissa klienter.
Vilka slags problem har då mina klienter? Allt möjligt faktiskt. Jag har personer med autism, utvecklingsstörning, downs syndrom och många olika sorters förseningar i utvecklingen. Och det är faktiskt helt otroligt vad många olika diagnoser det finns. En riktig djungel! När det gäller vuxna så är det också utvecklingsstörning, eller så är det handrehabilitering eller rehabilitering efter stroke.
Vad tränar jag då med dessa barn (och vuxna)? Många behöver finmotorisk träning och också träning i koncentration och uthållighet. Öga-hand koordination och gestaltning är också sådant som jag tränar. Sen är det också mycket pennhantering, att kunna skriva sitt namn, att knyta rosett och att klippa. Klockan, pengahantering och köksaktiviteter tränar vi också. Att kunna strukturera upp aktiviteter självständigt och genomföra dem är saker vi kan träna. Och all denna träning ska ske på klientens villkor så att det blir så roligt som möjligt, så att motivationen är så hög som möjligt. Det skulle alltså gälla att framkalla största möjliga motivation med varje enskild klient.
Så jobbar vi ju då alltid med mål. Vi har målsättningar som ska vara realistiska men ändå tillräckligt utmanande, och helst ska de vara utformade av klienten själv. Och det är ju en utmaning när det kommer till barn.
Men ett attans roligt jobb har jag minsann.
Berikande och utmanande om vartannat!
Ibland har jag faktiskt fascinerats av vad jag håller på med. En dag satt jag och gjorde en heltäckande analys av hur en pojke klippte längs olika streck som jag hade ritat, först med vanlig sax och sedan med en anpassad sax. Och en annan dag satt jag med en flicka och tränade klockan, något som faktiskt är svårt när man börjar tänka efter. Att spjälka ner klockan och dess funktion till minsta del var minsann inte lätt. Att få någon att förstå att 4:an på klockan kan betyda 4, 16 och 20 (över) är ju ganska svårt, för det är ju inte logiskt alls. Ojoj, jag som ville bli lärare…
Det är nu i stora drag vad jag gör. Ni får ju jätte gärna ställa frågor om ni har funderingar över mitt jobb. För det skulle bara vara bra att ergoterapi blir mera känt!!
/ viffslan