Det finns sammanträffanden som man bara inte kan låta gå förbi. Därför måste jag blogga en liten hyllning idag.
På lunchrasten i jobbet idag så gick vår diskussion in på dagvård och dagisplatser och då fick jag ju en möjlighet att berätta för dem om min dagmamma som jag hade som liten, världens bästa dagmamma! Och vilket sammanträffande att just hon har födelsedag idag!
Min dagmamma bodde (och bor fortfarande) mitt i skogen, omgiven av massor med härliga möjligheter för lek och fantasi. Ute hade vi hade sandlÃ¥nda, gungorna, stora stenen, sjörövarskeppet, lejonboet, kojan, promenaderna till motionslÃ¥dan och sÃ¥ löptävlingarna ner till bokbussen för att lÃ¥na massvis med böcker som vi sedan turades om att välja ut när det var dags för middagsvilan. DÃ¥ kröp vi alla upp i stora sängen och fick höra tonvis med underbara sagor, varav en an favoriterna var ”Spiksoppan”, eller vad den nu hette.
Inomhus byggde vi kojor i bastun (jag minns ännu hur filtarna som vi använde såg ut), klädde ut oss (i samma klänningar hela tiden, tills vi olyckligtvis växte ur dem) och byggde med lego i källaren. Var det regnigt så var man lycklig, för då fick vi antingen se på film eller så bakade vi bullar.
När jag dÃ¥ satt och diskuterade med mina kolleger sÃ¥ kommenterade en av dem att det lÃ¥ter som om jag bara har fina minnen frÃ¥n min dagmammatid, och när jag tänker närmare efter sÃ¥ är det faktiskt sant! Jag kan inte pÃ¥ rak arm komma ihÃ¥g nÃ¥got som skulle kunna klassas som ett otrevligt eller sorgligt minne, utan allt jag minns minns jag med glädje. Det sorgligaste är väl när en av fiskarna i akvariet dog och vi höll begravning för den. DÃ¥ sjöng vi ”ja mÃ¥n han leva” och spolade ner den i vessabyttan.
Och fortfarande i dag, 16 år efter att jag slutade vid dagmamman, så är hennes makaronilåda, spagetti och ris och kalops något av det godaste som finns. Jag kan fortfarande ibland bli snål på hennes mat!
Allt jag lärt mig där, och allt som jag tagit med mig därifrÃ¥n har bidragit till hur jag formats som person. Och jag skulle inte kunnat önska mig ett bättre ställe att fÃ¥ tillbringa mina dagar pÃ¥. Och mÃ¥nga barn var vi där (betydligt fler än vad man fÃ¥r ha idag), och trots att ingen av dem är personer som jag umgÃ¥s med idag, sÃ¥ har vi ändÃ¥ vÃ¥ra minnen som vi kan komma tillbaka till. Och vad jag förstÃ¥tt sÃ¥ har alla andra ocksÃ¥ goda minnen därifrÃ¥n. Ibland kan vi t.o.m. träffas sÃ¥ där hastigt och lustigt och konstatera att ”Brittas va no bra he”!
Så grattis till dig Britta, världens bästa dagmamma!
/ viffslan