Har en väldigt opålitlig bil. Idag skulle jag komma med tidigt från jobbet (eftersom det är fredag), städa lite, laga mat och baka något gott, som vi skulle njuta av ikväll när vi firar 7 år tillsammans <3
Men se, min bil strejkade och ville inte starta. Mitt i stan dessutom. Vi hade varit på lunch in till stan och sen ville inte bilen starta. Så då tog jag Emils bil en sista sväng till jobbet och tänkte att min bil säkert startar sen när den fått stå en stund, så där som den brukar göra. Men nej, det gjorde den inte. Så då fick jag ringa efter pappa. Vi prövade med startkablar och diverse knep, men inget hjälpte.
Det blev att gå och köpa bogseringslina och bogsera hem bilen. Det var ju också en ny upplevelse som är bra att ha i bagaget. Jag satt i dragbilen och pappa satt i min bil bakom. Och det gick bra, trots att jag spände mig hela vägen och linan höll på att lossna just som vi skulle köra upp på riksåttan.
Så jag kom hem lite senare, åt lite hos mamma och pappa och for sen iväg på fotboll. En usel match i den bemärkelsen att domaren (igen) var rutten och dömde i princip allt åt motståndaren. Både publiken och spelarna var i uppror, och med all rätt!
Så sent om sider var jag hemma så nu blir det väl bastu och sedan får vi gräva fram glass ur frysen istället för något nybakat. Men vad gör det!
Tänka sig att vi redan varit tillsammans i 7 år. Det är helt sjukt att tänka på det. Då, för 7 år sedan var jag en blott 16-åring plutt som inte visste mycket av vad livet har att ge. Men vilken utveckling man gjort på 7 år. Och aldrig hade jag kunnat tänka mig (trots att man ju drömde om) att jag 7 år senare skulle ha det så här bra. Nu bor jag tillsammans med min MAN i vårt alldeles egna HUS med ett JOBB som jag trivs med.
Lycka är när livet ler!
älskar dig emil <3
/ viffslan