121212 – det sista riktigt magiska datumet under min livstid, så bäst att passa på att skriva då!
Ingen vidare speciell dag, jobb och sedan tagit det lugnt här hemma. Dock har jag flera gånger idag tänkt tillbaka på det magiska datumet för 6 år sedan, 060606. Då var vi unga och energiska och jag minns så bra de inbjudningskort som jag och en kompis gjort, där vi bjöd in till årets sexigaste fest den 6.6.2006 kl.6.00. Nästa hela vårt dåvarande gäng ställde upp och tog sig till mötesplatsen, där vi fick höra ett tal och åt frukost tillsammans, innan vi började dagen på riktigt.
Det var meningen att det skulle bli en tradition, men redan 070707 så “missade†vi det och sedan har det inte blivit av. Men jag började idag igen tänka på det och så funderade jag på hur svårt det skulle ha varit att göra samma sak i år. För det första så skulle vi ju ha behövt träffas mitt på dagen (kl. 12) och för det andra så är vi så otroligt utspridda så det hade non nästan varit omöjligt.
Vårt ungdomsgäng finns inte längre på samma sätt, vilket ju självklart är logiskt med tanke på jobb och studier. Men allt som oftast så känner jag saknad efter gänget. Att det ska vara så svårt att fixa en träff kan förvåna mig. Men så undrar jag också ibland om det faktiskt är svårt, eller om det blir svårt för att folk inte vill träffas. Det kan ju vara en möjlighet att folk har “gått vidare†till andra vänkretsar, men det är en tanke som jag trycker långt ner, för det gör mig ledsen att tänka så.
För är det något som jag mins från min ungdom så är det just själva gänget! Vi hade så otroligt roligt tillsammans och de saker som vi hittade på blev alltid lyckade!
Men nu ska jag inte bli för nedstämd eller nostalgisk. Det händer ju roliga och spännande saker också nuförtiden, fast på ett annat sätt.
Lugnet inför julen börjar också lägga sig. Igår hade jag sista musiklekisgången så nu är kvällarna lediga fram till nyår. Och vad hinner man då med, jo, två saker; upptäcka alla program på TV och renovera. Vardagsrummet börjar ta form, och får vi bara fixat golvet och fondväggen i helgen så väntar vi bara på att “spisgubben†kommer och monterar upp nya spisen. Sedan kan vi börja sätta allt på plats, inreda och förbereda julfirandet (som ju närmar sig med stormsteg…).
Så just nu känns det bra. Skulle jag bara lyckas komma mig i säng lite tidigare på kvällarna så skulle det kännas ännu bättre. Men nog kan en sådan sak vara svår…suck
/ viffslan o magen