om den växande, kliande magen…

20130301_194210
Igår prickade vi 28+0 och nu har vi gått in i vecka 29. Magen börjar trycka på rejält och den kliar och har sig, nästan så att den lever sitt eget liv. Ja, eller det finns ju faktiskt en där inne som gör det så ;)

P.g.a att magen är så stor så skulle vi ju skickas på ett extra ultraljud och i torsdags kom kallelsen. Vi hade fått tid den 21.3! Måste ringa och ändra, dels för att vi ju gärna skulle vilja ha det tidigare än om 3 veckor, och dels också för att av alla dagar i mars så är just den dagen sämst. Sitter fast i Vörå med både klienter och ett möte så det passar liksom inte riktigt. Och vänta 3 veckor på svar om det är 1 eller 2 krabater i magen känns liite nervpåfrestande.

Annars så har jag fått sova lite bättre nu i några nätter. Vaknar inte så där 5-6 gånger per natt av olika orsaker, utan har nu i några nätter fått sova i princip hela natten. Men halsbrännan den fortsätter, men nu har jag tuggtabletter att ta och de är väldigt effektiva, så nu är det ju ett problem mindre :)

Så var jag ju på den där sockerbelastningen i torsdags också. Gick helt bra, får veta svaren på måndag. Mitt fasteblodsocker när jag kom ditt var helt bra, men var som hände med blodsockret efter den där sockerlösningsdrycken vet jag ju inte. Men där vid den andra timmen så började jag känna mig lite svimfärdig, så det betyder väl att jag inte hade högt blodsocker då iaf (eller?). Nåja, vi ser vad som händer när jag får svaren.

Har ju dock varit riktigt duktig och försökt minska på mitt sockerintag här sedan förra rådgivningsbesöket. Ett exempel är att jag bytt ut den söta jougurten på morgnarna till naturell jougurt med bär och havregryn. Ingen juice eller limsa har jag heller druckit och alla de där riktigt söta sakerna som godis, glass, bulla och kex har jag hållit borta. Dessutom har jag försökt kolla lite på de vanliga produkterna man äter om det funnits några andra märken eller sorter som innehållit mindre socker.

Inte för att jag ännu heller är orolig för krabaten, men man kan ju alltid äta bättre, både för sig själv, och nu också för krabaten. Och med min egna lilla viktkontroll så har vikten inte ökat lika lavinartat nu, vilket ju också var målet. Så vi får se på nästa rådgivningsbesök vad “domen” blir.

Med 12 veckor kvar till beräknad födelse och mindre än 6 veckor kvar till mammaledigt så börjar det kännas rejält nära nu. Jag minns när jag redan i höstas kollade att den 1 mars innebär att den tredje trimestern börjar, och jag tänkte på hur långt det var dit. Och nu plötsligt så är vi där. Helt sjukt.

<3 vi längtar efter dig, lillkillen <3

/ viffslan

Det här inlägget postades i Gravid, personligt. Bokmärk permalänken.