om att inte ropa hej…

Och just som man börjar skryta på avsaknaden av vaknätter så kommer lillkillen på att han ska sätta mamma på prov. I natt sov vi nästan inget alls. Korta sovstunder varvat med mat, blöjbyten och gnäll. Och så har det också fortsatt hela dagen. Nu äntligen somnade han och det var nog verkligen välbehövligt eftersom han nästan inte sovit något alls på hela dagen. En halvtimme när vi var ut med vagnen, men nästan genast som jag drog upp vagnen på verandan så vaknade han och sen var det gnäll och åter gnäll, varvat med mat och åter mat.

Och i takt med att jag blev hungrigare så blev jag ju mera irriterad och till sist gjorde jag faktiskt så att jag satte ner honom i vagnen skrikande, och där fick han ligga så länge jag slängde i mig lite mat. Skriket tär nog verkligen på en, men efter att jag fått i mig lite energi så tog jag upp honom och då var ju tålamodet direkt mycket bättre, och efter en stund så somnade han faktiskt!

Casper verkar för tillfället ha problem med magknip och det verkar hindra honom från att somna in ordentligt, så de senaste dagarna har han sovit ca 30-45 min och sedan vaknat och varit gnällig. Och det är ju lite annat än de 3 timmars lurerna har brukar ta.

Omväxlande, är nog det enda sättet att beskriva våra dagar på. Och trots att jag ändå njuter av varje dag tillsammans med honom så blickar jag nog framåt och väntar ivrigt på att han ska bli större och få lite stabilare tillvaro. Men allt har sin tid ;)

Nu ska jag passa på att vila lite!

/ viffslan

Det här inlägget postades i Casper, vardag. Bokmärk permalänken.

1 svar på om att inte ropa hej…

  1. Anna skriver:

    Du e inte enda som har lagt ner ett skrikande barn för att själv lugna ner sig! Har gått ur sovrummet jag också för att andas och ta igen lite energi med skrikig kille. Den delen ser jag inte framemot att ha två skrikiga barn :S men man får skylla sig själv eller något :D

Kommentarer är stängda.