Det här med att få barn är som att flytta. Det gör att man slungas in i en värld som man förut bara smygtittat in i. Man har lyssnat och observerat men aldrig varit delaktig, inte velat vara delaktig. Det är en värld som man många gånger förundrats över, men också suckat över. Man har inte riktigt förstått charmen med invånarnas diskussioner och hur de så entusiastiskt kan sitta i timmar och diskutera.
Nu är jag själv där, i en värld där prat om bajs, blöjor och spyor är både vardagsmat och faktiskt ganska intressant. En värld där vikt, längd och huvudomkrets är tillåtet att fråga efter och jämföra.
Jag är dock inte riktigt installerad ännu, nyinflyttad som jag är. Jag rör mig inte obehindrat och har inte riktigt lärt mig språket ännu, men jag kämpar och gör mig förstådd. Invånarna är för mig ännu ganska obekanta. Vissa känner jag från förr, men de allra flesta är helt nya bekantskaper.
Det är spännande att flytta, men kan också vara skrämmande. Att försöka hitta sin plats i en helt ny värld är inte det lättaste. Att hitta en balans mellan att observera och socialisera.
Under byadagarna här i byn så tog jag Casper i vagnen och gick till den nya lekparken som invigdes. Där frågade en bekant förälder om jag var “shackvridi†(helt underbart ord :), vilket jag ju var. Jag stod vid sidan om och socialiserade inte med de andra föräldrarna. Men det gjorde jag av egen fri vilja. Som nyinflyttad bland småbarnsföräldrarna känns det inte bekvämt att bara dyka in och börja socialisera. Då känns det bättre att observera, doppa tårna lite försiktigt och känna efter hur det känns.
Och visst känns det helt underbar att äntligen få stiga in i denna värld, men nog känns det skrämmande också. Inte bara har vi ett litet barn att ta hand om, utan nu ska vi också hitta vår plats bland alla andra föräldrar. Bli observerade, få råd vare sig vi vill eller inte, bli utfrågade och ifrågasatta.
Men hur det än går för oss i denna nya värld så ser jag fram emot att göra mig hemmastadd. Att få ta hand om mitt barn på mitt sätt, att älska honom i medgång och motgång, på samma sätt som jag lovade min man för snart 1 år sedan <3 Och tillsammans ska vi smälta in i denna värld, men också sticka ut. För är det något jag ogillar så är det att göra precis som alla andra…
/ viffslan