Det här året har nog varit det året som jag har växlat mest mellan olika känslor. Har känt mig både hit och dit och här och där. Nu är jag igen inne i en period av lätt ångest, trötthet och helt utan motivation. Och jag gillar det verkligen inte!
Trött är jag på grund av att jag aldrig hinner sova. Stiger upp tidigt och går och sova för sent. Har försökt komma mig i säng tidigare, men när jag inte är så trött på kvällarna eftersom jag alltid somnar i bussen hem, och kanske ännu också när jag kommer hem. Och inte har jag hunnit sova de två senaste helgerna heller. Suck.
Ångesten kommer av mitt förbaskade slutarbete. Borde så mycket när det gäller det, men tid och ork finns inte. Jag borde läsa artiklar, jag borde skriva referensram och metod, men jag har absolut ingen lust. Skulle vilja koncentrera mig bara på praktiken men då får jag dåligt samvete för att jag inte gör någonting åt slutarbetet. Och när jag kommer hem är jag så slut så jag helt enkelt inte orkar läsa artiklar och dylikt, speciellt inte på engelska :/
Trodde att det skulle bli roligt att komma hem till Pampas, men här finns för mycket att göra och för lite tid, vilket också gör mig stressad. Och eftersom jag har så otroligt mycket som jag skulle behöva på gjort så blir ingenting gjort.
Allt detta gör att jag känner mig ganska nere. På praktiken går det bra för då vet jag vad jag ska göra och koncentrera mig på. Men så fort jag kommer hem så blir jag så medveten om samvetet som säger mig att jag borde ta itu med saker och ting. Men är det något som jag har lärt mig det här året, så är det att man inte kan tvinga fram något. Har jag ingen motivation till att skriva på slutarbetet så är det ingen vits att sätta mig ner och försöka tvinga mig till att skriva, för det blir ändå till ingenting. Prövade faktiskt det en dag förra veckan, men det blev till ingenting. Jag förstod inte alls vad jag läste och blev enbart frustrerad.
SÃ¥ här sitter jag nu dag ut och dag in och väntar pÃ¥ motivationen att komma. Och det är inte heller roligt… :(
Och det enda stora problemet just nu är slutarbetet. Skulle det vara klart sÃ¥ skulle jag kunna koncentrera mig pÃ¥ de tvÃ¥ praktiker jag har kvar. Jag skulle kunna koncentrera mig pÃ¥ att träffa vänner, pyssla och motionera. Men som det är nu sÃ¥ pockar slutarbetet hela tiden pÃ¥ uppmärksamhet…
Hela processen med slutarbetet borde nog pÃ¥ nÃ¥got sätt ändras, för detta fungerar ju bara inte. Vi är hur mÃ¥nga som helst pÃ¥ min klass som stressar och har Ã¥ngest för slutarbetet. Och inte är det ju sÃ¥ det ska vara heller. Slutarbetet ska väl ocksÃ¥ vara en rolig sak som man lär sig massor av. Men som det är nu sÃ¥ är det ett j***a slitgöra som inte alls är roligt. Och sen när man ber om handledning och kommer ut därifrÃ¥n sÃ¥ känner man sig ännu mera stressad och Ã¥ngestfylld…suck!
Men nu har jag bestämt mig för att lägga slutarbetet lite på is så länge jag är på praktik och helt enkelt invänta den rätta motivationen och orken. För jag kan inte göra på något annat sätt. Och det viktigaste är ändå att må bra!
/ viffslan
Hej! Läser om din kamp med slutarbetet och det resonemang som leder fram till att du bestämmer dig för att lägga det på hyllan en tid. Jag tycker det är klokt av dig, eftersom det inte går att tvinga fram sin kreativitet och absolut inte när man bör prestera något. Då är det bara att vänta, det är kanske så att det är något som ska falla på plats i praktiken. Det är ju ändå så att när man skriver ett slutarbete så ska man ju integrera teori och praktik? Ha det bra nu på praktiken och unna dig att göra roliga saker så kommer kreativiteten så småningom ska du se! Kram Anki
Tack moster! Det kändes genast mycket bättre när jag liksom bestämde mig att jag inte behöver tvinga mig till att skriva. Och än så länge är det ingen panik, jag hinner nog bli klar :) kram