om porten till rutiner

Under de 2,5 månaderna som Casper har funnits så har jag ibland tänkt på det här med hur vissa saker i liver numera inte är möjliga. Jag vill gärna vara en sådan mamma som inte begränsas av att ha barn, men även jag får ju inse att det där att åka utomlands och jobba som au pair numera är en dröm att lägga bakom mig. Det är ju sådant man gör som studerande, som mellanår, inte när man är gift och har barn.

Men det är också dagar som dessa när jag inser att Casper är värd precis ALLT, när de drömmar som jag nu måste skjuta till sidan inte betyder ett dyft.

De senaste tre nätterna har han sovit 5,5 timmar i sträck, vilket ju också betyder sömn för mig :) Sedan har det varit mat och sedan mera sömn. Jag har hunnit äta frukost i lugn och ro, fixa lite saker, och sedan mötts av en jollrande, glad kille. Vi har dessutom haft lugna dagar med mycket mat och sömn och minimalt gnäll. Allt detta gör ju att jag är gladare, piggare och en bättre mamma, vilket ju gör att det känns väldigt berikande och underbart att ha barn!

Vi ska hoppas och tro att detta sömnschema fortsätter (trots att jag vet att det kommer att komma bakslag) och att vi kanske börjar få in lite stabila rutiner.

 
Retro-Casper i morbrors gamla sparkbyxor och loppisbody liggandes på mammas gamla åkpåse. Bland tvätten som vi hängde upp finns både splitternytt, ärvt och loppisfynd :)

/ viffslan