Har avslutat arbetsveckan och lugnat ner mig med handarbete och tredje avsnittet av serien “Barn till varje prisâ€. En sevärd serie som verkligen provocerar och tvingar en att tänka till. Tänka pÃ¥ hur man själv tänker kring barn.
Vem får skaffa barn?
Hur får man skaffa barn?
Och vad är ett barn?
Och med risk (eller chans) för att bli provocerande och ifrågasatt så tänker jag nu diskutera detta lite. Och finns det något som alla har en åsikt om så är det väl barn!
I serien får vi bekanta oss med otroligt många olika sätt att skaffa barn på. Programledare är Pia Johansson, själv ofrivilligt barnlös, och gör det verkligen otroligt bra. Hon tar upp det här med ofrivillig barnlöshet på ett så naturligt och intressant sätt.
I serien får vi veta att man nuförtiden kan blir gravid genom insemination, konstgjord befruktning, genom att hyra en livmoder, adoptera embryon och allt jag vet inte vad. Vi får träffa olika personer, både heterosexuella par, homosexuella par och singlar, som till varje pris vill få barn. I Sverige, och jag antar också i Finland, så är många av sätten olagliga, varpå folk reser till bl.a. Danmark, Polen och Indien för att skaffa barn.
Först vill jag diskutera lite begrepp här. “Skaffaâ€, är det sÃ¥ man gör när det kommer till barn, att skaffa dem? Jag vet inte om jag tycker att det ordet är sÃ¥ lämpligt, men det blir ju sant i just den här serien. De ofrivilligt barnlösa försöker ju verkligen “skaffa†barn, ofta ocksÃ¥ genom att betala stora summor för olika behandlingar. Men ett mer passande ord är nog att fÃ¥ barn, för enligt mig är det just det som händer, man FÃ…R ett barn. Min tanke är ju att barn är en gÃ¥va.
I serien bjuder Pia in 3 gäster varje program som diskuterar detta. Alla gäster har olika erfarenheter och åsikter så diskussionerna kan bli ganska hätska, på samma gång som det ju är otroligt viktigt att man skulle diskutera det här med barn/barnlöshet mer. Det diskuteras ganska mycket kring vem som gynnas av att “skaffa†barn.
Är det själviskt att vilja ha barn till varje pris?
Är det ett barns rättighet att bli fött?
Har varje barn rätt till en mamma och en pappa?
Och hur viktiga är de biologiska banden?
Av alla de metoder som prövas i serien blir jag kanske mest skeptisk till att unga singelkvinnor åker iväg för att bli inseminerade p.g.a. att de är livrädda för att bli för gamla före de hittar någon man att skaffa barn med. De säger att de har en stark längtan efter barn och att de kan hitta en pappa till barnet i ett senare skede.
När jag hör det så blir jag ju väldigt angelägen att diskutera vad barn är. Är barn ett självändamål eller är de ett resultat av äkta kärlek?
Vivan och Boris Salo beskriver i sin bok “Den kära leken†barn som kärleksfrukter. Den förklaringen köper jag till fullo. Och det är väl troligtvis den “klassiska kristna tankenâ€, att man gifter sig och sedan kommer det (förhoppningsvis) barn som frukter av den kärlek som man och kvinna ger varandra. Och min personliga övertygelse är att det är det naturliga, tänkta, sättet att fÃ¥ barn.
Men bara för att jag tycker så, så betyder inte det att jag inte tycker att det är rätt att få barn på andra sätt. Kan man inte få barn, alltså ett par som har försökt men inte kan få barn, då är det helt klart att man kan försöka på andra sätt, som genom konstgjord befruktning eller adoption.
Men då vill jag göra skillnad mellan de som INTE KAN få barn, och de som VÄLJER att skaffa barn på konstgjord väg. Singeltjejer som vill ha barn för att de längtar efter att bli mamma har jag svårare att acceptera. Så är det bara. För då är inte barnet en frukt av kärlek. Jag är övertygad om att det kommer att bli lika älskat som vilket barn som helst, men det är liksom lite omvänd ordning på den där kärleken.
Den ena tjejen i serien är 32 (tror jag) och åker till Danmark för att bli inseminerad. Hon säger att hon har en stark längtan att bli mamma, och också en rädsla för att bli för gammal för att kunna få barn när hon väl hittar en man åt sig. Det är också hon som säger att hon kan hitta en pappa till barnet sen, men hon vill ha barnet först!
När jag först hör detta blir jag väldigt irriterad och tycker att det är en befängd tanke, men sedan kommer jag på att det ju i princip är samma sak som att ha en man och sedan bli ensamstående mamma. I princip. För skillnaden är ju att detta hennes barn inte kommer att ha en pappa som är “tvingad†till att älska det. Visst kan hon hitta en pappa åt sitt barn, men den mannen har ju inga juridiska skyldigheter (om han nu inte adopterar barnet förstås). Självklart kan han bli barnets pappa, på riktigt, och älska det som sitt eget, men han har inga skyldigheter. Men är man biologisk pappa så har man (nästan) alltid den där juridiska skyldigheten, om inte att älska, så åtminstone att hjälpa till på något sätt.
Som jag redan sagt så anser också jag att barn ska vara en frukt av kärlek. Så jag kan ju inte påstå att barn för mig är ett självändamål, men det är ju nog så att man ändå “skaffar†barn för, i första hand, sin egen skull. Men jag tror också att kärlek automatiskt utmynnar i barn. Alltså på så sätt att man har så mycket kärlek i kroppen att man behöver fler människor att ge den till. Man behöver alltså barn som man kan de sin oehörda mängd kärlek till!! Det är min övertygelse och min tanke om att “skaffa†barn.
Och jag kan ärligt säga att jag längtar efter att bli mamma, att få barn. Men jag skulle nog inte alls längta lika mycket om jag inte hade en man som jag kan se som pappa till mina barn. För JAG vill inte ha barn, men jag vill att VI ska ha barn. Och där har man ju kommit fram till kärnan…
Jag tror att det är ganska lätt för oss kvinnor att tappa huvudet och bli själviska när det kommer till frågan om barn. För i den fråga är vi ju klart överlägsna mannen. Vi kan “skaffa†barn på egen hand utan att ha en man, men det kan aldrig männen. De är alltid beroende av en kvinnas kropp för att det ska kunna bli ett barn.
Och precis som Katerina Janouch sa i serien så finns det så otroligt mycket i dagens samhälle som gynnar männen, så det är helt rätt att denna ena sak är bara vår, alltid har varit vår, och alltid (förhoppningsvis) kommer att vara vår! Men vi får ändå inte glömma bort männen, och framförallt inte bortse från det faktum att män faktiskt också kan längta efter barn!!
Jag skulle ha så otroligt mycket mer att säga i denna fråga, men jag slutar här och uppmanar er alla att se serien (på SVT Play), ta er en funderare och kanske till och med ge er in i denna diskussion. För innerst inne vill jag ju ha respons på detta, annars kunde jag ju lika gärna ha mumlat mina tankar tyst för mig själv.
Så om ni orkat läsa detta, guldstjärna i kanten *
/ viffslan
