viffslans väg

Attraktion.
Absolut veckans ord.
Ett väldigt moget ord om ni frågar mig.
Ett ord om vi har diskuterat under min Vasa-vistelse.

Jag har kommit fram till att ordet attraktion är väldigt användbart. Man kan ju vara attraherad av massor av saker, inte nödvändigtvis enbart människor. Men för att nu hålla oss till människor så finns det ju 1000 och en saker som man kan bli attraherad av.

För att nu först förklara det här med att jag tycker att attraktion är ett moget ord. Som exempel kan vi ta lågstadiet, när man var kär i alla lite nu som då. Man bör ju person som man var kär i oftare än jag vet inte vad. Och man blev kär snabbt och intensivt. Men egentligen så var man ju inte kär, utan lite attraherad. Men ett sådant ord använder man ju inte när man är liten.

Att vara attraherad av en person kopplas ju ofta ihop med att man blir just kär och faktiskt tänker på attraktionen som något allvarlig och seriöst. Men jag har nu börjar använda ordet attraktion allt mer, för jag märker att attraktion som känsla uppkommer allt mer…

Att inte vara singel och kunna erkänna att man är attraherad av andra män tycker jag är väldigt viktigt. Jag menar, bara för att man stadgar sig så blir ju inte alla andra män plötsligt fula eller oattraktiva. Men det som å är viktigt är väl att kunna skilja mellan attraktion och attraktion.

Jag har blivit mer och mer medveten om vilka saker jag attraheras av, och speciellt då vilka saker som jag attraheras av när det gäller män. En speciell sak som jag märkt är att jag blir attraherad om en man är vänsterhänt. Humor och bra hand med barn är andra egenskaper som jag kan bli attraherad av. Och så utseendet förstås :)

Så måste jag ju nog säga att det är skönare att “spana på folk” nu när jag är förlovad än när jag var singel. För när man var singel så gick man ju och tänkte på alla snygga män som potentiella partners, men nu när jag har en partner så kan jag njuta av attraktionen utan att behöva fundera så mycket på den, om ni förstås vad jag menar…

Så, nu får ni berätta, vad blir ni attraherade av??

LÃ¥tom oss bli attraherade!

/ viffslan

25.3, en speciell dag på flera sätt och en påminnelse om att tiden går fort, himla fort!

Idag är nämligen dagen när min kära farmor skulle ha fyllt 73 år, om hon hade fått leva. Men hon dog 2008 och ibland kommer dagar när jag verkligen saknar henne. När jag plötsligt kan komma på mig själv med att tänka att farmor lever, för att i nästa sekund inse att så är det ju inte.

Men så är det också idag 2 år sedan en av mina bästa vänner miste sin mamma. Läs hennes inlägg här: tiden går fort.

Jag minns den dagen väldigt klart. Jag var på väg till skolan med en klasskamrat när jag fick ett meddelande om att Linns mamma hade dött. Jag visste ju att det barkade ditåt, men det var ju självklart ändå en chock, och det var tur att jag inte var ensam i den stunden utan fick prata av mig tillsammans med Alli. Att jag fick processera det direkt var väldigt viktigt.

Men väl hemma på kvällen när jag satt framför datorn och läste alla inlägg och kommentarer så kom tårarna, och de tog liksom aldrig slut. Och på begravningsdagen fortsatte de att rinna. Och jag har nog aldrig gråtit så många tårar som jag gjorde den dagen!

Att se en nära vän mista sin mamma är ett scenario som man aldrig kan föreställa sig, och när det hände för två år sedan så var det svårt att inse. Och att sätta sig in i den situationen att faktiskt mista sin mamma, nej, det gick inte. Men ändå var det just det som hände…

Och Linn, jag beundrar dig för din styrka! Som du själv också skriver så förstår du inte riktigt hur du klarade dig igenom den där våren, men det gjorde du! Jag kände mig väldigt otillräcklig den våren, för jag ville finnas där för dig. Jag ville vara en person som du kunde visa sårbarhet inför. Men det behövdes aldrig, och på samma gång som jag därför kände mig otillräcklig så har jag nu insett att du hittade andra vägar för att “copa” med situationen. Men jag hoppas och tror att du alltid var medveten om att jag fanns där!

Och som du själv skriver så tog du dig igenom våren, med allt vad det innebar, och du gjorde det med bravur. Du är så stark! Du är en så glad och positiv person, och det är egenskaper som jag beundrar stort! Och nu har du tagit dig vidare mot nya äventyr!

Älskade vän, jag önskar dig allt gott!

Hoppas vi ses i helgen!

/ viffslan